På mina föräldrars vind har jag faktiskt rotat fram spelet och inte bara kunnat konstatera att det fortfarande fungerar, dessutom insett hur snyggt det är! Klicka gärna på bilden för närstudie!
Det finns också en väldigt rolig historia ihopkopplad med det här spelet för min del som är värd att frossas i. Spelet går ut på att strida mot fotsoldater som kommer in från omväxlande sidor men dessutom akta sig för och slå ner fladdermöss som kommer inflygande titt som tätt. Ju fler elakingar man får ner och ju längre man håller sig levande, desto mer poäng får man.Efter några veckor med det här spelet började jag dock bli väldigt irriterad. Det fanns en fladdermus och en fotsoldat som liksom var inne i skärmen hela tiden och hur mycket man än slog på dem fick man inga poäng och de försvann aldrig. Dessutom skymde de ju sikten så att man knappt hann se när fienderna anföll från dessa hörn. Tillslut funderade vi på att kolla upp om det var nåt fel på spelet hos butiken där vi köpt den, ända tills min älskade lillebror upptäckte en liten, liten flik av nå't plastliknande uppe i hörnet på skärmen. Han tog tag, drog sakta i den och vips - de eviga elakingarna var puts väck!
Som den vane LCDisten nu förstår hade vi gröngölingar inte sett eller förstått att över skärmen låg en tunn plastfilm med en möjlig "scen" ur spelet i syfte att upplysa den potentielle köparen om spelets grafik (haha de är ett annat inlägg) och utformning...
Som en följd av detta utvecklade jag en skyddsfilmsallergi som än idag gör att jag nästan reflexmässigt pillar i hörnen på nya skärmar oavsett vilket slag de är av. Och så hävdar många att såna här våldsspel inte sätter spår... jo pyttsan!
Våldsspel var det ja! :-D Eftersom detta är en nostalgiblogg så kan jag inte undvika att göra dig uppmärksam på att det på den tiden hette Hero Turtles och inte Ninja Turtles som det heter idag. Det var ju tillräckligt hemskt att innehållet var våldsamt.
SvaraRadera