Den bälteslösa långfärden i bil!
Jag talar inte om ett slarvigt sitta-på-snedden-med-benen-ut-ur-rutan åkande eller andra tokerier, utan det där mysiga när pappa "fällde" baksätet och mamma la ut täcken/madrasser för mig och min bror att ligga och sova på.. eller i alla fall vila en stund vilket man gärna gjorde.
Oftast handlade det om + 100 mil för å komma till mormor o morfar och jag minns precis hur det var att ligga på rygg och titta ut genom fönstret på gatlyktorna som blinkade förbi mot mörk natthimmel.. sakta.. sakta.. somna till dovt motorljud och lite pratsurr långt där borta i framsätet.. ÅH! Nå'n gång ska mina barn också få ligga på rygg i bilen och mysa.
Ska bara leta rätt på en lång, jämn och minimalt trafikerad väg..
..eller kanske kan man kostruera nå't slags bältesnät som man trasslar in sig i sådär lämpligt?
Nåja. Kanske nöjer mig med att berätta. "När jag var liten, då..."
Vilket härligt minne! Jag har heller inte glömt våra långresor till Örebro..det var bäst att köra non-stop, för så länge bilen rullade sussade du o brorsan så sött, för att vakna pigga hemma hos mormor o morfar! Det medhavda kaffet skickade pappa o jag emellan oss under pågående körning, för att ni inte skulle vakna!!!
SvaraRadera