onsdag 22 juli 2009

Tre i ett!

I denna nostalgifrossa tänkte jag behandla inte mer än tre ämnen på samma gång, helt enkelt för att mitt bästa exempel är en utmärkt representant för alla dessa fenomen.

I ettan på lågstadiet var det en tjej som kastade isbitar på mig under en rast. Hon hade inte gått på Björnbo förskoleavdelning med mig, utan på Ekorrbo och var alltså naturligtvis ond rakt igenom. Men hur det än begav sig smälte våra murar i takt med inlandssnön och den ursnygga tjejen med det exotiska namnet skulle så småningom bli min första bästis.

Ämne för nostalgi nr. 1 är således företeelsen / fenomenet / uttrycket "Bästis" Hade du nå'n? I sure did och det var inte vem som helst...


Jane eller "Jejja" som jag kallade henne hade liksom allt. Snygg pappa, massa syskon, modemedveten mamma, bodde på samma kvarter som "Magge" (min första hjärtesorg f.ö) lyssnade Mr.Music - CD-skivor alltså - kunde dansa och se sådär högstadiecool ut och av någon outgrundlig anledning ville hon va bästis med mig?! Dessutom kunde hon göra den ultimata sneluggen, vilket är min andra orsak till nostalgi i detta inlägg.

Vi snackar inte hår liggande platt men lite snett längs ansiktet - nej, det här handlar om den riktiga sneluggen.Som bilden ovan visar var den perfekt vågformad, hög, höll hela dagen och krävde kanske bara hälften så mycket spray som min fjuttiga lilla lugg. Orättvist? Javisst. Men vad spelar det för roll när det är ens bästis? Man kan ju sola sig i glansen!


Uttrycket "man blir som man umgås" var tyvärr svårt att se just vad det gällde kvallan på våra frisyrer, men det fanns ett annat område där vi definitivt matchade varandra - midjehöjden på byxlinningen! Upp, upp, och iväg gick alla jeans och det var ju så hutlöst rätt just då! Men såhär i efterhand undrar jag hur vi tänkte..

Eller så är jag bara hopplöst ute med tanke på att det är eller i alla fall just har varit inne igen med hög midja.. inte ens om jag blev nedmonterad till min dåvarande storlek skulle jag våga mig på detta. Men ett bravo till er modiga som gör det och av någon outgrundlig anledning får det att funka!

Det var allt för idag!

Ps. Det kanske är på sin plats att jag säger att det absolut kommer att läggas upp mer eller mindre smickrande bilder på mig i min sköna barn o ungdom, finns ack så mycket av den varan. Men just därför är jag såhär i bloggens början tacksam om andra ljuvliga hjälper mig med en del illustrationer. Så ni som någon gång stått framför min lins... darra! *moaaha ha haaa*

1 kommentar:

  1. Vilket tjusigt brudpar på väggen! Det känns längesen..närmare 22kg och 28 år sen!!!

    SvaraRadera