onsdag 22 juli 2009

Vykort

Det fanns en tid i åtminstone mitt liv, när det var "inne" med vykort. Framförallt att få, det var ju liksom höjpunkten, men skriva var inte så tokigt det heller. Jag hade den stora turen att va vän med Jennie. Hon var BÄST på att skriva vykort! Här nedan - ett smakprov:

Jennie var (och är?!) en vykortsgigant. En gång fick jag en hel hästplansch uppklistrad på kartong och det är och förblir det största vykortet jag sett. Tyvärr rymdes det inte i scannern, men jag ska fota det och lägga in så småningom så att ni alla kan dela min glädje. TACK Jennie! Och förresten - tack alla ni som någon gång lagt ett kort på lådan till mig!

Även jag gjorde tappra försök att skriva, inte minst för att det ju var ett ypperligt tillfälle att öva på (och skryta med) min snirkliga skrivstil! Tyvärr hade jag en tendens att glömma en rätt viktig sak när man ger sig in i vykortsdjungeln; man måste SKICKA kortet också.

Ett exempel på ett kort som aldrig blev skickat kommer här:


Lägg märke till tre viktiga detaljer:
1. Det djupa och mycket väl genomtänkta innehållet.
2. Dispositionen. Märk hur väl jag utnyttjat den vita rutan..
3. AVS - Om kortet av någon outgrundlig anledning inte skulle komma fram till adressaten hade jag i alla fall försäkrat mig om att jag skulle få igen det.

Jag skulle kanske kunna skylla på nåt så trivialt som att jag inte hade frimärken, vilket ofta var en bidragande orsak till att kort blev liggande och bortglömda, men faktiskt finns det ingen acceptabel ursäkt. Förlåt Anna-Sara, hoppas du fick glädje av det nu istället!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar