Rita, spela och titta...

Dagens inlägg kommer att presentera 3 prylar, klassiska anledningar till nostalgi som finns i vårt hem och som än idag håller måttet både i kvalla, funktion och underhållningsvärde... eller, vissa av dem iaf.

Objekt nr. 1

Minns ni den här röda och svårmanövrerade tingesten? Just det, good old "Etch-a-sketch" eller "ritbrädan" som den oftare gick som hemma hos oss.. Aldrig någonsin har jag lyckats rita något som verkligen blivit bra på den, men å andra sidan kanske inte det är allt för förvånande då jag heller inte får till nåt med mer konventionella metoder typ penna och papper...

Hursomhaver, lätt var det / är det verkligen inte. Inte minst måste ju alla linjer hänga ihop och att sen lyckas med lite mjukare former - GAH!... ingen barnlek, även om den ju faktiskt utger sig för att vara riktad just till den målgruppen. Tur i alla fall att det var så enormt roligt att SUDDA! Dvs, vända den upp och ner och skaka hysteriskt. Och ser jag på Ebbe som nu tagit över äganderätten till denna klenod är det fortfarande det som slår högst. "Mamma, tansche lill du jiita nått? Jag tann sudda..."

Objekt nr. 2

Gemensam juklapp till mig och min bror julen -93 (om jag inte minns fel...) - Basketspelet! Underbart!! Ett sofistikerat och svårfuskat spel med en ofelbar mekanik i bottenplattan men en ack så känslig plastatmosfär som ser till att bollen inte försvinner - vilket ju alla bollar mindre än en fotbolls storlek förr eller senare gör..! Smart.

Trots den bitvis bräckliga konstruktionen överlevde den både mig och min bror samt våra idrottsintresserade vänner, och under den flera gånger omnämnda vindsrensningen dök den upp, i orginalförpackning och allt! Efter att i stor förväntan packat upp den här hemma konstaterades det fort att - håll i er - det är inte så himla kul! Det kan kännas småspännande och utmanande till en början men tillslut hamnar man ofelbart i sk. "Möschar-mode" Det innebär för den icke insatte att man istället för att utnyttja någon slags finlirande fingersättning tillslut står med handlovarna och trycker på alla knappar på samma gång för att tvinga bolluschlingen i motståndarens korg...

Kan aldrig komma ihåg att jag vunnit i det här spelet. Kan heller aldrig komma ihåg att jag förlorat, så jag gissar att vi aldrig ens avslutat en match. Näe, hur nostalgisk jag än blev av detta fynd så är det ingen höjdare. Men vill ni motbevisa mig så kom gärna hit på en match! Och gör ni det kan nio också få återuppleva anledning till nostalgi nr 3...

Objekt nr. 3

View-master! Vilket makalöst namn - vilka makalösa upplevelser som dolde sig i dess gluggar - vilken underbar anledning till översitteri och bråk syskon emellan då turtagning ännu inte var ett etablerat begrepp hemma hos familjen Örnberg...

Jag minns en lockande låda med en hög av vita pappskivor med små, små färgglada rutor på som man mer eller mindre varsamt tryckte ner framtill på VM:n och som sen, som genom ett trollslag, visade dessa mså rutor i enormt format. Oj oj, många varv har skivorna snurrat och bilderna har gått runt runt runt gång på gång...

Tyvärr har vi bara kvar 3 skivor, en med osammanhängande bilder från diverse disneyfilmer (reklamprodukt från nå't flingpaket eller liknande?!) samt Skiva 1 & 2 från Jurassic Park serien. Men hur det än är med utbudet så fascineras fortfarande både gammal och ung av denna makalösa manick, och vem vet, en dag kanske vi fyndar nya skivor? Jag ser fram emot det...