Flingpaketgåvor och namngrejer

Har så mycket grejer jag vill skriva om att jag beslutat mig för att än en gång behandla mer än ett nostalgifenomen på en gång! Det ena fick man tjata sig till - det andra fick man äta för att få tag i...

Hur mycket flingor jag tryckt i mig i mina dagar vet ingen, utom möjligtvis min mor och vår Herre själv. Men en sak är säker - det är inte bara smaken och det eventuella näringsinnehållet som motiverat min flingkonsumtion!

Det fanns ju en tid (säkert är det så även idag, men det var ett tag sen jag käkade sockerflak) då nästan varje paket innehöll någon slags leksak. Det kunde va allt från nåt ganska användbart t.ex reflexer eller vattenpistoler till mer eller mindre oanvändbara men ack så åtråvärda ting. Ett av dessa kom i Frosties paket sommaren 1996 och synes på collaget nedan.


Ja, ni som klickade på bilden och fick se den i större format och därefter tittade mycket hastigt på bilderna i rätt ordning, ni fick samma njutning som jag personligen närsomhelst kan få genom att bara tippa den lilla plastgrejen lite. Visst är det makalöst? Att få se en icke namngiven fotbollsspelare skicka iväg bollen med kraft över en ytterligare en anonym idrottsutövare, som för övrigt ser ut att ha en svensk landslagströja på sig.

Magi.
Och definitivt värt att bråka med / lura / muta sig till från lillebror.
Eller?!

Hursomhaver och apropå lillebror, hans egendom har jag som av en händelse snappat åt mig från den tidigare omnämnda vindsrensningen och fotograferat för att illustrera nästa anledning till nostalgi:

Namngrejerna!

Minns ni? Klistermärken med sitt namn på som man satte på sina skolböcker, på cykeln, på tandkrämen - ja i princip överallt. Det fanns också varianter med text, typ "Property Of Emma" eller "Hands Off, This Belongs To Emma" men jag tror tyvärr inte att de hade effekt hur tufft det än lät.. (Eller förresten beror det på hur man menar. Effekten på ytor där man satte fast det lilla märket var långtgående eftersom att det verkade som om det skulle till en skärbrännare
eller dylikt för att få bort klisterresterna...)

Jag och min bror fick alltså också exklusiva handledsvärmare/svettband eller vad det nu var med våra namn på. Som förväntat var mina rosa och hans blå som det på bilden, riktigt schyssta! Dessutom kunde jag glädja mig åt att det alltid fanns grejer med mitt namn på eftersom att det ju är så hutlöst vanligt i vårt avlånga land. Annars var jag inte alltid på pepp på att heta som större delen av alla av kvinnligt kön i hela Svea rike.. men det är en annan historia!