torsdag 10 september 2009

Resor

Tänker härmed i förhållandevis korta ordalag orera över ännu ett fantastiskt fenomen som jag har starka minnen av sen min barndom. Resorna!

Resor i nedfällda baksäten i bilen har jag redan lovordat, men nu pratar vi resor i högre hastighet, med tåg och flyg. Det är inte heller själva rörelsen som ligger i fokus - utan vad man "fick ut" av den... "Hur tänker du nu" undrar ni? Jo, flög man kunde man tillexempel få ett unikt exemplar av de härliga reklamleksakerna... minns ni?

Linjeflyg satsade antingen som här ovan på en flyplansmodell av mkt realistisk typ. I sann gender-medvetenhet fanns den i två färger, och uttryckte man ingen aktiv önskan fick man som tjej alltså en vaddå? Ja, rosa såklart. Gissa om vi sa till!

Lite mer neutral är den vita lilla bilen som kom nåt år senare och som fortfarande rullar finfint pga sin idiotsäkra konstruktion och.. ja, konsistens måste jag säga. Nån mellantingsplast som är i princip oförstörbar. Jag vet att våra såna här bilar blivit allt från påkörda av en riktig bil till att bli brända med tändare och attackerade med saxar och andra verktyg, men inget orsakar mer än kosmetiska skador. Småbarnsföräldern i mig gläds över detta nu när de återupptäckts och rullar på våra väggar och golv!

En betydligt bräckligare flygplanskonstruktion
från något annat bolag, vars underrede nu håller på att rosta sönder
efter ett bad med vår äldste son...

Leksaker i all ära, men visst var det väl ändå nåt annat som var det allra bästa med resor? Framförallt föräldrarnas. Visst var det tråkigt att pappa åkte bort, men å andra sidan visste man ju att uthållig väntan skulle bli belönad i form av...

...Fraktlåda!

Främst var det flygfrakt för vår del, men vindsrensningen till trots hittade jag inga flygfrakts-lådor men väl den likvärdigt smaskiga varianten från tåg. Choklad i massor, lite annat småplock, och för ett ordningsfreak som mig - ytterligare en praktisk låda att samla saker i!

Kanske låter det en aning tragiskt, att få vara utan sin far och sedan som tröst få godis, men mina minnen är enbart ljusa och vad jag vet har jag inte lidit några men. Annat än arvet, det att om jag någonsin får ett jobb som tvingar mig att resa kors och tvärs, då kan ni lita på att mina grabbar också kommer att få fraktlådor så det stänker om det!

1 kommentar:

  1. Härliga minnen!!! Du o din bror fick sannerligen i tidiga år prova på så gott som alla de kommunikationssätt som stod till buds!När vi bodde i Malå tex. hände det ofta att vi åkte bil till Skellefteå, flög därifrån till Arlanda, tog tåget till Katrineholm eller Örebro och slutligen buss till Odensbacken, där vi hämtades av morfar i bil! Tala om globetrotters!!!

    SvaraRadera