Spela lagom!

Ju närmare jul jag kommer, desto mer sugen blir jag på att spela spel! Det är nåt med att sitta inne en iskall kväll med fina vänner, nåt gott i en eller sju skålar och ett eller flera spel att ge sig hän åt. De senaste åren har det främst varit olika brädspel, typ Wildlife, Power Grid, Settlers och dessutom har vi nyupptäckt det gamla goda Race.

  

Åh… nu blev jag sugen på Settlers!

Men då grunden för mitt spelande lades handlade det om en helt annan typ av spel som krävde mindre tanke taktik med desto mer praktiskt handlag och i vissa fall en hög grad av stresstålighet. Först ut i raden av helt suveräna spel är – såklart – Fia! (Absolut med knuff – vad är det annars för kul?!)

Jag kan knappast räkna ihop timmarna som jag spenderat ihop med detta spel, inte minst i sällskap med fantastiska mormor o mästaren morfar…

Min morfar.

Tätt efter detta kommer UNO som jag först kom i kontakt med i Borkan under en vistelse hos mina kusiner och extrasyskon :) Mången kamp har utspelats med detta kortspel, som till skillnad från vanliga spelkort inte nödvändigtvis var en synd. Just det där med att inte spela kort var ju en hjärtefråga för många, inte minst för farmor och farfar. Kan ibland skratta åt minnet av mig, Manne och Elin sittandes i Emanuels rum med Absolute Music i högtalarna och pirr i magen. På madrassen i sängen låg kort, "Finns i sjön" stod på agendan och ett stort täcke låg vid sidan om för att man kvickt skulle kunna kasta det över korten om farmor skulle komma på oannonserat besök!

Finaste farmor som säkerligen visste mycket väl vad vi pysslade med, men inte gjorde nån större sak av det…

Men hur det än är har jag min far att tacka för mycket, inte minst när det kommer till hans iver att införskaffa spel i stil med dessa två: Krokodilen o Piraten! Dessa två actionspel i kvalitetsplast har hållit bra, både själva spelet och spänningsfaktorn. Jag kan fortfarande känna mig lite nervös när jag drar ut en hörntand ur den där fjäderstyrda kräldjurskäften, och jag hoppar fortfarande till lika mycket varje gång den lilla hårdplastpiraten flyger ur sin tunna. Kul! Roligt också att vår äldste son fattat tycke för dem och kan delta på samma villkor som alla andra och vinna “på jiktigt”!

Båda två fångade på samma action-osande bild  från ett julfirande i början av 90-talet

Svärmor in action! Piraten har fått ett uppscvhung 

- inte minst genom sin introducering till familjen Melin!

Fördelarna med den här typen av spel är många, inte minst för mig som har lätt att fastna framför t.ex Bejeweled Blits och sitta en halv natt, är att det faktiskt krävs minst en motspelare för att det ska gå att spela. Dessutom finns det under processens gång gott om möjlighet till andra samtal om ditt och datt och man försvinner inte in i skärmväggen…

Dynamite. Ytterligare en äventyrsupplevelse i plast!

Så tills sist – en fråga och en inbjudan!

Frågan: Förmodligen har jag missat många viktiga spel – vilken är just din favorit från barndomen?!
Inbjudan: Kom gärna förbi på ett parti fia eller ta en runda med piraten i tunnan – we’re game!