fredag 27 november 2009

Samla

Efter ett rejält uppehåll i nostalgifrossandet har jag nu laddat om och bjuder härmed på ett monsterinlägg på tema enligt rubrik. Håll till godo! /emma

ALLA gjorde det.

Samlade.

En del med goda inkomster köpte, andra fick förlita sig till tålamod och utveckla en mer sofistikerad förhandlingsteknik i bytesbranchen för att komma över det där man nu ville ha. Men ALLA gjorde det.

Dels fanns det ju flingpaketsgrejerna (som jag ju redan nämnt här) där någon intelligent marknadsförare på typ Kellogs kommit på att om man vill få ungarna att tvinga sina föräldrar att köpa just sina flingor, så bör man lägga in nån liten grej i plast samt skriva en stor fräsig text i stil med "Samla alla och bli cool!"
I vissa hem (här väljer jag att inte nämna några namn även om det skulle vara hutlöst roligt) bevittnade jag under en period hur barnen åt flingor i princip alla mål hemma för att skynda på samlingen.. ja oj oj.

Förutom flingpaketsgrejerna har jag i mina dagar även samlat på:

Frimärken

Hippt vare här! Jag tror att mitt intresse startade i samband med att min käre far åkte till Tanzania för att hälsa på våra missionärer, och hem kom ett vykort med otroligt fina frimärken på, det ena föreställde ett mangoträd och det andra en färggrann fågel av någon sort. Detta var annat än de svenska tråkfrimärkena likt detta...

... och jag beslöt mig för att upptäcka fler av den stora världens frimärken och så började mitt samlande ta fart. Blev till och med medlem i nån klubb genom vilken jag fick allt en frimärkssamlare behöver: pincett, album o insticksbok och naturligtvis ett förstoringsglas!

Bokmärken

Ett av mina första intressen som väl praktiskt taget ingen kom undan i lågstadiet. Snygga album inhandlades på Burvalls för dyra pengar och i dessa hamnade sedan omsorgsfullt utvalda bokmärken som man fick, köpte eller allt som oftast bytte till sig... Minns ni? På Nilaskolan var framförallt djur och änglar hårdvaluta, och det hände ibland att man fick byta tre mot en eller gå med ännu värre förlust om det var något man A B S O L U T måste ha.

En annan typ av bokmärke som jag nog skulle kunna tänka mig att samla på mig ett gäng av i dagens läge…

Hockeykort

Mitt lag var Dallas Stars. Kan i efterhand inte riktigt påminna mig om varför de blev just dom, men jag vet att jag gillade lagdräkterna om inte annat. Mitt mål med samlingen var förutom komplett uppsättning av detta lag - Wayne Gretzkys guldautograf! Oh... den var hett eftertraktad på marknaden, och efter mycke slit och ett sorgesamt avsked av Mario Lemieux och Jaromir Jagr samt en massa andra Penguins spelare blev detta exklusiva kort mitt, bara mitt. Några dagar senare fick jag samma kort guldautografen i ett paket jag köpte på Konsum! Illusionen om exklusiviteten sprack och i besvikelsen gav jag bort alla mina 372 kort till nån random kille på UG som var på rätt plats vid rätt tidpunkt.

“Småkort”

Minns ni dessa? Jo såklart. Miniatyrbilderna som var ett måste att ha som bevis på att man kände nån över huvudtaget. Jag har säkert 200 kort på gamla klasskompisar, andra på skolan, kärleksobjekten (om de inte sammanföll med tidigare nämnda,) brevkompisarna m.fl. Vikten av dessa bilder kommer jag att återkomma till framöver i ett inlägg om det livsfarligt livsviktiga skolfotot... nåt att se fram emot!

Stort tack till Emanuel o Elin för detta bidrag till bloggen! ;)

Stenar

Jo. Stenar. Du läste rätt. Verkar kanske skumt, men det var inte vilka stenar som helst. Det var stenar som minnen från särskilda platser och tillfällen, oförstörbara påminnelser om tider som svunnit. Vid den flitigt omnämnda vindsrensningen hos mina föräldrar hittade jag en tung plåtburk som innhöll en icke oansenlig mängd mineral. Jag satt en stund på garageuppfarten för att försöka påminna mig om vad de skulle symbolisera och kom faktiskt ihåg en del... men inte så mycket. Och som en torr, osentimental (haha) och praktiskt lagd vuxen bestämde jag mig tillslut för att tippa dem i en hög med annat bråte. Får se om jag ångrar mig!

Sudd

Här tror jag knappast jag är ensam och därför skriver jag inte ner mycket mer än kriterierna för att samlarvärdigt sudd: Fräsch färg, fin form, och viktigast av allt - god lukt!

Struten i mitten hade jag någon gång i 3:an. Den luktade jordgubb – enligt förpackningen – men påminde mig mer om ett sköljmedel mormor brukade ha…

Kapsyler

Egentligen var det inte jag utan min företagsamme bror som stod för detta samlande. Efter ihärdigt hälsande och knackande fick han (eller mina föräldrar i vissa fall...) goda kontakter inom restaurangbranchen, vilket ledde till att det på vår vind under en tid legat några tusen kapsyler i svarta sopsäckar. Det som rör mig mest med detta fenomen är minnen av Familjen Örnberg, always on the road, på ett matställe någonstans i Sverige mellan Kilsmo och Malå och min ljuva moders eller mjuka faders stämma som uppmanar lillebror att "Fråga själv du, det går säkert bra!" och blicken från den uppmanade som tydligt sa. ["Nej pappa/mamma. Jag vågar inte. Du får göra det åt mig, och jag vet att du kommer att göra det så varför ska jag riskera att skämma ut mig?!"] *haha* Du har aldrig jobbat i onödan bror!

Gummiband

No comment. Man behöver inte motivera allt...

...vilket föranleder mig att ta mitt förnuft till fånga och avsluta innan eventuella läsare somnar. Till sist bara en liten lista på annat som jag samlat på genom tiderna:

Prickar i cigarettförpackningarna

Väskor

Brevpapper

Tagelflätor

Pixiböcker

Och nu kommer frågan:
VAD SAMLADE DU PÅ?
Bjud mig på ett svar - kom igen!

4 kommentarer:

  1. Godispapper som jag förvarade i små kartonger där fryspåsar legat. Jag minns när mamma fyllde 30år (ung mor!!) och jag samlade på mig alla pralinpapper jag kom över och att mamma då sa till farfar att jag samlade på papperet och inte hade ätit den högen med godis. :-)
    Samlade också på "frimärken". Den sorten man fick gratis när man fick medlemserbjudande till bokklubbar. Men den samlingen kastades efter jag kommit på den storslagna idén att dela alla mitt av så jag skulle få dubbelt så många...
    Trevlig första advent, kram kram! / Kusin Jenny

    SvaraRadera
  2. Deltog du inte i pärlsamlandet i lågstadiet? Oj, vad tuff man var när man kunde ha pärlregn med de tråkiga pärlorna för att sedan se på hur de yngre barnen med näbbar och klor kämpade för att hinna få så många som möjligt att starta en egen samling med.

    Napparna minns jag också. Tror det var i 4:an dessa plastsaker samlades. Barnboa sålde dem bl.a men hade man tur kanske någon släkting i stan kunde skicka någon lite annorlunda. Vad man hade dem till? Jo, dem kunde man hänga i en rem kring halsen men jag kan inte minnas om det faktiskt var någon som använde dem annat än till att just samla.

    SvaraRadera
  3. Jag samlade på små glasfigurer som man kunde köpa t.ex. om man åkte på shoppingresa till exotiska storstan Arvidsjaur. Till historien hör att jag även fick nån fix idé om att jag var tvungen att säga "hej då" till var och en av figurerna innan jag kunde släcka lampan för kvällen. Ganska tidskrävande procedur. Med tiden blev jag också allt mer slapphänt i mitt handhavande av figurerna och flera av dem försvann (får kanske skylla bl.a. på snyggingarna på bild i ditt inlägg). En pytteliten hundvalp hade dock en förmåga att alltid dyka upp igen på oväntade ställen, och han fick därför namnet "Kom bort - kom fram". Jag blev inte särskilt förvånad när han för ett par år sedan dök upp här i en låda i Linköping. Och ja, nu är han borta igen.

    Tack för ännu ett välskrivet inlägg som väcker diverse minnen! Jag börjar även associera till försäljning av diverse objekt - kommer det ett inlägg på det temat också? Ser fram emot nästa inlägg.

    Kram,
    Kusin Therese

    SvaraRadera
  4. Även modern har varit en samlare..jag har fortfarande än i denna vuxna ålder stor svaghet för mjukisdjur..Kan omöjligen gå förbi leksaksavdelningen på de olika varuhusen vi ibland besöker, utan att leta upp den största nallebjörnen och krama den hårt..Minns den gosiga Bamse, hunden i natulig storlek som familjen förärade mej på min 50 års dag! Kan faktiskt komma i håg att jag vid sidan av vår dubbelsäng, straxt innan du skulle födas, hade hängt upp ett flertal olika gosedjur i ett rött sidenband..bla. mon chichi..den lilla apan och ett antal gosiga nallar o kissemissar..Ja..nog är man en mjukis alltid..det skämms jag faktiskt inte ett dugg för!

    SvaraRadera